Nummer 1 – februari 2008 |
Nyheter
Foto: Pär Nordqvist, 2007. Kamera: Nikon D50.
TRE FÖRELÄSARE. Siv Lövgren, alkoholhandläggare, Torbjörn Wannqvist, försäkringsansvarig och Helena Skoglund, livsmedelsinspektör deltog vid en kommunträff i Söräng i slutet av oktober. Bilden tagen foajén i stadhuset i Bollnäs.
Många regler för föreningar
Kommunträff i Söräng gav svar på många frågor
Av Pär Nordqvist, 070–365 74 83
Föreningar måste liksom alla andra ha koll på lagar och regler inom olika områden, som till exempel livsmedelshantering, serverings-tillstånd och försäkringsfrågor. Sista tisdagskvällen i oktober 2007 informerades fem bygdegårdsföreningar i Bollnäs kommun av tre inbjudna föreläsare. Det var Gävleborgs Bygdegårdsdistrikt som låg bakom sammankomsten.
Under våren 2007 hölls en distriktsårsstämma på länsnivå och vid den framkom önskemål att Gävleborgs Bygdegårdsdistrikt skulle ta initiativet till kommunträffar i länet. Med anledning av det bjöds samtliga tio bygdegårdsföreningar i Bollnäs kommun in till en träff i Sörängs byagård. Fem hörsammade inbjudan och hade representanter på plats på tisdagskvällen (30 oktober). De fem som kom var från Söräng, Flästa, Röste, Segersta och Ovanheden. Kvällens värd var chefen för räddningstjänsten tillika bygdegårdsdistriktets försäkringsansvarige Torbjörn Wannqvist. Han berättade att det tidigare arrangerats kommunträffar i Nordanstig och Hudiksvall där uppslutningen var ungefär lika stor som i Bollnäs.
– Frågorna om livsmedelshantering och alkoholtillstånd är verkligen aktuella så jag hade nog väntat mig att flera föreningar skulle infinna sig, säger Torbjörn Wannqvist.
Helena Skoglund, livsmedelsinspektör vid Bollnäs kommun, inledde kvällen med information om livsmedelslagen. Det är bland annat Helena som ska se till att den följs i kommunens olika livsmedelsanläggningar. Matförgiftningar i samband med servering av mat och tillbehör är dock ganska ovanliga, åtminstone inom föreningslivet.
– Bygdegårdar är ingen självklar livsmedelsanläggning. Där finns oftast ingen kontinuerlig verksamhet som innefattar livsmedel, säger Helena Skoglund.
GRATIS FIKA bjöds det på under kommunträffen i Sörängs byagård. Till vänster Henrik Olofsson från Röste Bygdegårdsförening.
Kunskap om livsmedel
Men det är för den skull inte mindre viktigt att ha kunskaper om hur man hanterar livsmedel. Det poängterar Helena Skoglund. Hon berättar också om regelverket kring matlagning i bygdegårdar:
– När en förening hyr ut bygdegården är föreningen inte längre ansvarig. Det är alltid den som hyr som har ansvar för matlagningen och att den sker på rätt sätt.
Vid matlagning är det ett krav att man söker tillstånd för det hos Samhällsbyggnadskontoret.
– Man måste vara godkänd av kontrollmyndigheten för att få laga mat i bygdegården. Men att anordna basarer med lättare förtäring, som exempelvis korv med bröd, får man ha utan tillstpnd, säger Helena Skoglund.
Vid catering, då en firma lagar mat som levereras till beställaren, övergår ansvaret för maten till beställaren så fort denne tagit emot maten.
– Det går aldrig att skylla på cateringfirman om gästerna blir sjuka av maten. Det är alltid besällaren som ansvarar för att den tas om hand på ett riktigt sätt sedan den överlämnats. Rätt kunskaper och ett välutrustat kök är a och o i livsmedelshantering, säger Helena Skoglund.
Hon uppmanar också att anmäla till livsmedelshandäggaren så fort det råder misstankar om matförgiftning. På så sätt är chansen större att spåra smittan.
EG-förordningar
Som när det gälller många andra delar av vårt samhälle har EU även en hel del att säga till om inom livsmedelslagstiftningen. Fyra EG-förordningar om hygien och kontroll inom livsmedelsområdet tillämpas inom EU sedan 2006.
– Det är dels två förordningar om hygien som riktar sig till öretagen, dels två om kontroll som riktar sig till kontrollmyndigheten, säger Helena Skoglund.
Hygien- och kontrollförordningarna bygger på den grund som lades i Europaparlamentets och -rådets förordning om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning.
– Förordningen fastställer de grundläggande krav som gäller för all livsmedelshantering. Här finns regler kring livsmedelssäkerhet, skyldigheter för livsmedelsföretagare att uppfylla kraven i livsmedelslagstiftningen och att kontrollera att dessa krav uppfylls.
Slutna sällskap
Även när det gäller serveringstillstånd för alkoholhaltiga drycker finns det en hel del regler att ta hänsyn till. Det berättar Siv Lövgren, som är alkoholhandläggare i Bollnäs och Ovanåker. Många föreningar ansöker om serveringstillstånd för slutna sällskap inför en fest i till exempel bygdegården.
– Ett slutet sällskap är en begränsad grupp människor som har någonting gemensamt, förutom den aktuella tillstälningen. De är till exempel medlemmar i en förening eller anstälda i ett företag. Annars räknas det som ’’allmänhet’’, förklarar Siv Lövgren.
Vid ansökan om serveringstillstånd för slutet sällskap ska föreningen bifoga sina stadgar, utdrag ur senaste årsmötesprotokoll som visar styrelsens sammansättning och en verksamhetsberättelse. Det kostar att söka tillstånd. Kommunen tar ut 600 kronor i prövningsavgift per serveringstillfälle. I avgiften ingår en tillsynsavgift på 200 kronor som återbetalas om ansökan avslås.
– Det brukar ta upp till två veckor att få tillståndet klart. Under sommarmånaderna är det viktigt att anökan lämnas in i god tid. Ska man ha fest i juli bör ansökan vara inne under juni, säger Siv Lövgren.
KOMMUNTRÄFF I SÖRÄNG HÖSTEN 2007. Fem föreningar i Bollnäs närvarade.
Ordnade förhållanden
När det gäller serveringstillstånd ska den som ansöker vara lämplig för uppgiften. I kommunens information står: ’’Allmänt gäller att serveringstillstånd endast får ges till den som visar att han med hänsyn till sina personliga och ekonomiska förhållanden är lämplig att utöva verksamheten.’’ Det ifrågasattes på mötet. Hur kan den personliga ekonomin ha något med föreningens ansökan om alkoholtillstånd att gösra?
– Det står i alkohollagen att man i möjligaste mån måste säkerställa att sökanden inte genom sin bakgrund är olämplig, till exempel på grund av tidigare brottslig verksamhet eller misskött ekonomi. Redan vid misstanke om detta kan ett tillstånd vägras, säger Siv Lövgren.
Kunskaper om alkohollagstiftningen är ett måste. Till exempel så får man inte servera alkohol till ungdomar under 18 år. Man får inte heller servera alkohol till redan märkbart berusade eller försöka påverka någon att köpa alkohol. Man måste även ha lättdrycker att sälja, det vill säga drycker som antingen är alkoholfria eller innehåller högst 2,25 volymprocent alkohol.
– Sedan är det viktigt att man inte har lockpriser på sin inköpta alkohol. Vi brukar säga att inköpspriset plus ett påslag på 25 procent är ett bra riktmärke, säger Siv Lövgren.
Och alkoholen ska naturligtvis köpas på Systembolaget eller direkt från ett bryggeri. Importerade drycker får inte användas. Vid en fest i ett slutet sällskap får ingen alkohol föras in i festlokalen. Man får inte heller gå ut och dricka om det inte finns reglerat i tillståndet.
– Så man får inte gå ut och sitta på altanen och dricka en varm sommarkväll? frågar en mötesdeltagare.
– Nej, inte om uteserveringen inte finns med som serveringslokal i ansökan, svarar Siv Lövgren.
Nykterhet
En annan regel som kanske inte alla känner till är att det vid fester med alkohol alltid måste finnas lagad mat att kombinera med.
– Lagad mat ska alltid finnas och dit räknas inte landgångar eller andra smörgåsar. Lagad mat är en grundförutsättning för att erhålla serveringstillstånd – även för tillfälig serveringsverksamhet, påpekar Siv Lövgren.
En annan paragraf som kan te sig motsägelsefull är att ’’serveringsansvarig skall se till att ordning och nykterhet råder på serveringsstället.’’ En mötesdeltagare ansåg att det är omöjligt för folk att hålla sig nyktra sedan de fått ett och annat under västen. En fest är alltid en fest och finns alkohol blir folk berusade. Det kommenterar Siv så här:
– Det är tillståndshavarens ansvar att se till att gästerna inte blir för berusade. Alkohollagen är en skyddslagstiftning.
Jobba förebyggande
Torbjörn Wannqvist var kvällens siste föreläsare. Han berättade om vilka typer av försäkringar det finns kring bygdegårdar.
– Vatten- och brandskador är de vanligaste skadorna i bygdegårdar och även i vanliga bostadshus. Det är därför viktigt att man har försäkringar som täcker kostnaderna för renovering efter en brand eller översvämning, säger Torbjörn Wannqvist.
– Samtliga bygdegårdar som är anslutna till Bygdegårdarnas Riksförbund, BR, har samma försäkring, vilkenär heltäckande och bra. Bygdegårdsdistriktet uppmanar samtliga bygdegårdar att jobba förebyggande, avslutar Torbjörn Wannqvist.
Fotnot: Alla tre föreläsare uppmanar föreningar i Bollnäs att höra av sig om det finns frågor eller oklarheter inom livsmedelshantering, alkoholfrågor och försäkringsfrågor.
Till toppen av sidan |
Tillbaka till Bygdens Nytt nr 1 2008
Tillbaka till Bygdens Nytts startsida
Till Röste.nu startsida