Röstebloggen
Välkomna till Röste-bloggen!

Här får vem som helst blogga. Röstebor, Bollnäsbor eller andra får skriva av sig om praktiskt taget vad som helst. Skicka ett mejl till Pär Nordqvist så ska jag lägga ut texten efter att ha läst den. Personangrepp, angrepp mot folkgrupper eller liknande utspel är ej tillåtna.

Pär Nordqvist

Pär ”Nord@” Nordqvist

Inga medaljer för Sverige (4 september 2011)

Ingen medalj för Sverige i friidrotts-VM i Daegu. Det blev bara en sjätteplats för Chistian Olsson i trestegsfinalen. Ändå en stark insats av Olsson som varit skadad de senaste mästerskapen. Men trist att vi gick medaljlösa från årets största friidrottshändelse.

  Idol drog igång i kväll i TV4. Den nygamla juryn med Pelle Lidell och Alexander Bard som nya medlemmar sägs komma i luven på varandra ofta, i alla fall om man får tro Nöjesbladet. Och Bard är verkligen svårflörtad, och Lidell inte långt efter. Skönt att man inte behöver ställa upp där. De som inte har sångröst eller utstrålning borde inse själva att de inte har det, men många lever på drömmen att ändå lyckas.

  Nu hoppas jag att kameran dyker upp till veckan, rengjord och väl fungerande igen. Annars köper jag en D7000 och blir gladare igen. Måste ha en kamera att jobba med. Det lär väl komma in en hel del kulor framöver om jag blir anställd på Annonsbladet. Eller varje fall några fler än de jag har för tillfället. Men vad är pengar egentligen? ”Du kan ingenting ta med dig dit du går”, sjunger Cornelis Vreeswijk i En fattig trubadur. Och det är nog sant.

  Jag ska göra något trevligt som avslutning på helgen. Kanske gå ner i vikt innan jag lägger mig. Har sagt åt hemtjänstdamerna att jag ska gå ner 25 kilo på två veckor, vilket de inte riktigt trodde på. Lyckas jag med det måste det röra sig om något slags rekord.



Elände i sportvärlden (3 september 2011)

I går förlorade Sverige mot Ungern kvalet till fotbolls-EM nästa år. Det blev 2–1 till hemmalaget Ungern i Budapest. Därmed försvåras Sveriges chanser att ta sig till EM. I dag i friidrotts-VM i sydkoreanska Daegu blev vårt medaljhopp Emma Green inte bättre än elva i höjdhoppsfinalen. Hon var enligt Radiosporten helt knäckt efteråt. Idrotten är inte rättvis. Verkligen inte.

  Och jag känner samvetskval för att jag inte skrivit på två dagar. Håller det här bloggandet på att gå mig ur händerna, det också? Är målet att skriva dagligen för högt satt? Det kan vara så. Det är mycket annat som surrar omkring en. Det är bland annat ett högt tryck på tv-fronten, det är många program att se samt att jag måste bevaka takbygget vid Dönjegården. Jag var inte dit i går kväll, hoppas att jag inte missade något väsentligt. Jag har faktiskt knäppt över 100 bilder på bygget hittills och jag erkänner att det är för många. Hade räckt med hälften. Har gjort papperskopior på bilderna, men funderar på att skänka dem till föreningen eftersom långt ifrån alla blev bra.

  I dag firar Hans-Nils-Henrik sin 39:e födelsedag hemma på gården. Om en halvtimme, klockan fem, drar firandet igång. Jag har köpt present, men vet inte om jag kommer dit. Mor vill inte bli lämnad ensam denna kväll. Det jobbiga är att jag låg och ”vilade” ända fram till fyratiden och det innebär att vi inte ätit middag än. Äter jag nu är jag mätt när jag ska äta Tacos hos Henrik. Henrik ringde i går och bjöd in mig och jag trampade i klaveret och uttryckte mitt missnöje med att det skulle serveras Tacos. Det var inte bra. Jag tar tillbaka det där. Så får man inte göra. Min bästa bortförklaring är att jag tittade på Doobidoo när han ringde och ville inte bli störd.

  Fångarna på fortet i tv i kväll. Det ska jag se, eller spela in. Det är föräldrar mot barn i kvällens avsnitt. Det är Glenn Hysén, Yvonne Ryding, Doreen Månsson och Billan Östlund som bildar Föräldralaget. Jag tror ungarna bankar skiten ur dem... TV4 20.00.



Bilars säkerhet en färskvara (31 augusti 2011)

Jag saknar min kamera. Kollade status på den på Nikons hemsida för ett par dagar sedan och den väntade fortfarande på reparation. Snart måste jag ha den i jobbet. Skulle ha tagit en tur ner till Solna i stället och fått den åtgärdad omedelbart. Men jag har ju ingen bil, som ni säkert vet vid det här laget. Apropå bilar och säkerhet. Folksam har presenterat ny säkerhetsundersökning och bland de säkraste bilarna hittar vi modeller av Toyota och Volvo. Detta gäller inte Volvos 400-serie som fick rödmarkering i listan vilket innebär att man bör undvika den. Ja det var väl det jag visste! Inte heller den bil jag drömt om länge, en S40 från 2003 eller 2004 är bra längre. Den är bara medelsäker. Förra gången det kom en Folksam-rapport fick den grön markering, alltså godkänt. Inte så konstigt att den skrivs ner eftersom den senaste säkerhetsuppdateringen gjordes till årsmodell 2000. Nej då måste man inrikta sig på en bil från tidgast 2005, helst 2008 eller 2009. Och då blir det pengar. Mycket pengar. Det är Avensis och S60 och V70 som är de säkraste bilarna på marknaden i dag.

  Satt uppe i natt till klockan fyra och tittade på tv-program jag inte hunnit med tidigare. Hade jag ett jobb som krävde arbetstider mellan åtta och fem så skulle det vara omöjligt att vara uppe så sent. Men jag har ju som tur är ett jobb med mer flexibla tider. Eller jobb och jobb. Praktik än så länge.

  Sommaren drar en sista suck. Om ett par timmar är det 1 september och då är det höst, i alla fall i min almanacka. Blev sommaren som det var tänkt? Jag vet inte, jag planerar sällan vad som ska ske under somrarna. Det får bli som det blir. Det verkar som om jag har samma inställning till livet i övrigt. Det kanske inte är så bra, att leva vind för våg. Det sägs att man ska ha mål uppsatta hela tiden. Äsch, jag säger som några figurer i Lejonkungen: Hakuna Matata. Men jag är kanske något mer bekymrad än så när jag tänker efter.



Fortfarande tvekan om tidningsjobb (30 augusti 2011)

Blir det fortsatt tidningsjobb i höst? Frågan var uppe till behandling på arbetsförmedlingen i torsdags. Jag uttryckte tvekan inför det, jag påtalade att jag kommer till korta när det gäller intervjuandet och spontanfrågandet. Sedan är jag mer eller mindre folkskygg, har alltid varit det. Men parterna på mötet framhöll att jag praktiskt taget är ”född” till journalist. Född? Det tror jag inte. Jag gillar tidningar, men vore jag född till det skulle jag inte ha några problem med att snacka med folk. I så fall skulle jag ha varit reporter på en kvällstidning vid det här laget. Eller varit en krönikör på en av dessa. Men vad ska jag göra i stället? Har ingen aning. Jag har ju som sagt ingen utbildning i bagaget. Framhöll också att om jag hade haft en examen i journalistik skulle jobbet varit lättare, men det behövde inte alls vara så, fick jag till svar. Men mötet kom fram till att det är tidningen som ska gälla framöver.

  Efter nästan en månad är bilderna från ankracet, bykampen och familjefesten i Röste klara. De ligger nu ute på Röstes nyhetssajt. (Får man kalla den så när den uppdateras sällan?) Jag önskar att jag hade en medhjälpare som kunde rycka in och få saker gjorda i snabbare takt. Finns det ingen som vill formatera bilder till nätet? Någon som har Photoshop och lite tålamod.

  Bevakade takbygget på Dönjegården i kväll igen. Innebär att jag inte sett vare sig premiären eller kvällens avsnitt av Robinson 2011. Måste nog ta natten till anspråk för att hinna ikapp. Sedan glömde jag bort Svenska Hollywoodfruar i går kväll. Förresten, om man som man tittar på det, är man omanlig då? Skulle jag bli utskrattad om jag berättade att jag tittar på det för grabbarna som bygger? Jaa, jag vet inte. Det är väl mer gångbart att man ser Rambo eller något annat våldsamt i stället. Sådan är mansvärlden. ”It’s a man’s world.” Som amerikanarna säger. Eller kanske amerikanskorna.



Arkiv
Röstebloggen vecka 34
Röstebloggen vecka 33
Röstebloggen vecka 32
Röstebloggen vecka 31
Röstebloggen vecka 30
Röstebloggen vecka 29
Röstebloggen vecka 28
Röstebloggen vecka 27


Tillbaka till veckans blogg
Till Bygdens Nytt
Startsidan