Röstebilder 2012
Midsommarfirandet och 60-årsjubileum i Dönjegården

På midsommarafton 22 juni i år firades det rejält på Dönjegården i Röste. Gården firade 60 år samtidigt som det var midsommar. Omkring 200 personer slöt upp och fick dansa, dricka kaffe och se film från invigningen 1952. Här är bilderna!

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.
17.

18.

19.

20.

21.

22.

23.

24.

25.

26.

27.

28.

29.

30.

31.

32.
33.

34.

35.

36.

37.

38.

39.

40.

41.

42.

43.

44.

45.

46.

47.

48.
49.

50.

51.

52.

53.

54.

55.

56.

57.

58.

59.

60.

61.

62.

63.

64.
65.

66.

67.

68.

69.

70.

71.

72.

73.

74.

75.

76.

77.

78.

79.

80.
81.

82.

83.

84.

85.

86.

87.

88.

89.

90.

91.

92.

93.

94.

95.

96.


Foto: Pär Nordqvist
MIDSOMMARFIRANDE. Dans och lekar kring stången i solsken och värme.


VETERANER PÅ JUBILEUM. De var med från början. Mycket nostalgi bjöd dagen på för Inger Norell, Kaisa Rudin, Barbro Strömkvist och Alice Zetterlund.

RÖSTE 22 juni 2012
Flottarkärlek och Små grodorna – vad har de gemensamt? Om inte annat så framfördes båda vid det kombinerade midsommar- och jubileumsfirandet på Dönjegården i Röste på midsommarafton. Då var det på dagen exakt 60 år sedan gården invigdes. Jubileet uppmärksammade detta med att bland annat visa en film från invigningsdagen och låta fyra Dönjeveteraner berätta minnen.


Men det var ett traditionsenligt midsommarfirande som inledde dagen. Redan på förmiddagen lövades midsommarstången och blommor att pryda den med plockades. De placerades sedan i två stora hinkar som ställdes på den nya altantrappan som kommit på plats kvällen före. Midsommarblomster, smörblomma och hundkäx var några av sorterna. En vacker kombination av blommor.
  Så blev klockan 14.00 och firandet började. Midsommarstången vilade på några stolar ute på gräsmattan. Genast kom ett gäng glada tjejer och kvinnor dit och började med utsmyckningen. (Att smycka en midsommarstång verkar vara ett av de mest ”kvinnliga” sysslorna som helst. Ingen karl syntes till i närheten, bara lille Måns Lusth-Blixt och fotografen).
  Dansen påbörjades sedan stången rests av några starka karlar. Först ut var Små grodorna. Det är en rejält inbiten midsommardans bland svenskarna. Vi äro musikanter och Prästens lilla kråka är också gångbara.
  En långväga gäst som firade i Röste var Alexandra Karlsson-Napp. Hon bor i Stockholm, men ska inom kort till New York. Hon flyttade till Texas som sjuåring och har både amerikanskan och svenskan som språk.
  – När jag följde med farmor Karin till firandet hade jag inte firat midsommar sedan 1995. Då flyttade jag till USA, berättar Alexandra.
  I USA är det dåligt med midsommarfirandet, ja det existerar inte alls, kanske bara i viss mån där det bor många inflyttade svenskar.
  – Jag tyckte firandet var mycket trevligt och det var roligt att få vara med. Extra kul med elefanten som kom och överraskade, säger Alexandra som åkte tillbaka till Stockholm första vardagen efter midsommar.
  Farmor Karin Karlsson, boendes i hyreshuset före detta skolan, var också nöjd med firandet.
  – Ja det var riktigt roligt. Det måste ligga mycket jobb bakom allt. Och så fint det blivit med nya altanen och den ståtliga trappan, säger Karin Karlsson.


Historiska bilder
Innan firandet var över kom elefanten, som brukar komma med överraskning, fram. Den här gången delade han ut glass till alla barn.
  På altanen gick midsommarfikat åt som smör i solsken. Många ville ha något i sig, oavsett om man dansat eller inte. Åse Järpenge var en av dem som stod i serveringen och hon räknade på hur mycket som sålts:
  – Jag tror vi sålde fika för 4 000 kronor och man betalade 30 kronor. Det blir alltså fika till 130 personer om man avrundar lite, säger Åse Järpenge.
  Ska någon uppskattning göras så besöktes firandet av minst 200 personer och det är i så fall rekord.Strax efter klockan 15 drog jubileet igång i Dönjegården. Där inne hade det visserligen pågått en bildutställning sedan några timmar, men nu satte det igång på allvar. Vidare kunde man gissa antal ärtor i en flaska och det passade många på att göra. Ordförande Christina Norell hälsade alla välkomna till jubileumsprogrammet som inleddes med att visa en åtta minuter lång filmsekvens från invigningen av gården sommaren 1952.
  – Vi har köpt filmen genom Jonas Sima som en gång gjorde en dokumentär om Snoddas. Det är Snoddas manager Torsten Adenby som spelat in den, berättade Christina Norell.
  Historiska bilder rullades upp på duken. Folkhavet framför gården, invigningstalet av Albert W Sjöberg och sång av Snoddas till dragspelskomp av Lill-Erik Persson. Kanske filmen gjorde störst intryck på de fyra damer som satt längst fram. Fyra Dönjeveteraner som var med från allra första början. Mer om dem senare.


Nyårsrevyer och karnevalståg
Efter filmvisningen blev det underhållning av Leif Jonsson, Stockholmare sedan många år men med rötterna Åsbacka.
  – Jag var mycket i Röste som barn men flyttade till Stockholm och är uppväxt där. För fem år sedan styrde jag kosan tillbaka till Bollnäs och här är jag kvar, berättade Leif Jonsson.
  Han berättar vidare att han sålde strömming tillsammans med Gummikalle, som Snoddas pappa kallades.
  – Sedan var jag kusin med dragspelaren och radioprogramledaren Lill-Erik Persson som gick bort alldeles för tidigt. När Åse Järpenge i föreningen ringde, frågade hon om jag kunde Flottarkärlek. ”Nej, men jag kan lära mig, svarade jag.
  Sedan tog han ett stadigt grepp om gitarrhalsen och började sjunga på nämnda sång. En stark och klar stämma spred sig i Dönjegården inför den cirka 50 personer stora publiken. Det blev även musik av Dan Andersson och Mikael Wiehe, den populära Flickan och kråkan på den halvtimme som Leif Jonsson underhöll.Kaisa Rudin är en av de fyra damerna vi talade om tidigare. De övriga är Inger Norell, Alice Zetterlund och Barbro Strömkvist. Bara Alice och Inger bor kvar i byn. Kaisa bor i Kumla sedan 47 år och hon är egentligen Växsjöbo från början.
  –Jag har varit med sedan idén om att bygga en ungdomsgård föddes 1948. Detta genom ett syskonpar i Lottefors som jag kände och som var med i frisksportarna och ordföranden Lars-Holger Röstlund. Han godtog medlemmar utanför Röste bara man höll sig från alkohol och tobak och det gjorde jag, berättar Kaisa Rudin.
   Sedan delgav hon åhörarna flera anekdoter från åren med nyårsrevyer, karnevalståg och Lill-Erik Perssons trio. Alla bidrog med inkomster till gården.
  – Känslan och sammanhållningen under Dönjegårdens första år har gett mig så mycket och jag är i dag glad för att gården används som bygdegård, säger Kaisa som återvänt till Bollnäs och Röste enkom för jubileet.


”Synd att inte fler var med”
Barbro Strömkvist bor numera i Söderhamn, men på Dönjetiden i Björktjära.
  – Jag minns att man cyklade till Dönjegården i ur och skur, men var halkan för svår vintertid så fick man vara hemma. Roligt att vara här i dag, verkigen, säger Barbro Strömkvist.
  Alice Zetterlund från Röste instämmer i Barbros ord.
   –Det här var roligt, men synd att inte fler från det gamla gänget är här. En del har flyttat från stan medan andra har flyttat för gott så att säga, säger Alice.
  De förberedda bilderna från gårdens nutidshistoria blev aldrig visade och filmen som var tänkt skulle rulla om och om igen blev bara visad en gång. Kanske lite av ett antiklimax för arrangören, men ändå ett lyckat jubileum och midsommarfirande. Som extra kuriosa kan nämnas att det kom så mycket folk att kaffekopparna inte räckte till utan kökspersonalen fick börja diska tidigare än planerat för att tillgodose efterfrågan.
  Utanför gjorde några en sista tur i den lövade skrindan som fanns tillgänglig för allmänheten. En traktor drog iväg med ett gäng runt gården. Dönjeveteranerna dröjde sig kvar en stund för att se på bilder och prata om hur det var förr.

PÄR NORDQVIST
0278–201 46



Till toppen av sidan

Tillbaka till bilderna från 50-årsjubiléet
Tillbaka till Röstebilder
Till Bygdens Nytt
Till startsidan röste.nu